Honda CB750 1969
Framröstad vid millennieskiftet av motorcykeljournalister från hela världen till århundradets motorcykel.
I mitten av 60-talet var det de engelska motorcykeltillverkarna som regerade när det gällde större sportmotorcyklar Triumph, Norton och BSA var de ledande namnen och de hade alla en 650 kubiks twin i modellprogrammet. Honda hade sin Dream CB 450 som man tyckte borde sälja bättre än vad den gjorde. Yoshiro Harada besökte USA 1967 och försökte till och med övertyga Hondas återförsäljare att CB 450 var överlägsen Triumph och Nortons 650 kubiks motorcyklar, men helt utan framgång, man tyckte helt enkelt att 450 kubik var för litet.
Honda bestämde sig nu för att ta fram en större motorcykel. Harada fick från en säker källa i England reda på att Triumph höll på att utveckla en ny 3-cylindrig motor på 750 kubik, därför bestämdes det att Hondas nya motor skulle vara på 750 kubik och 67 hästkrafter. En hästkraft mer än Harley-Davidssons starkaste motor.
I slutet på 60-telet hade ingen massproducerad motorcykel fyrcylindrig motor eller skivbroms så när Honda presenterade CB 750 på Tokyo motorshow 1968 slog den ner som en bomb med sina 4 cylindrar på rad, 4 separata avgasrör, 67 hästkrafter och skivbroms på framjulet. Återförsäljarna i USA jublade ännu mer när de fick reda på att den nya motorcykeln skulle säljas för 1.495 dollar när de andra stora motorcyklarna kostade mellan 2.800 - 4.000 dollar.
Man brukar säga att Honda CB 750 tog död på den engelska motorcykelindustrin, men det är inte riktigt sant. Den engelska motorcykelindustrin tog död på sig själv genom att inte utveckla sina produkter, men visst hjälpte CB 750 till att snabba på förloppet med sin moderna teknik och låga pris.
Motorcykeln på bilderna är av 1969 årsmodell och utseendemässigt nästan helt original förutom att svingen är kromad och att avgassystemet är från en nyare modell. De enda skillnaderna på avgassystemen är att på 1969 och 1970 års modeller fanns det inget uttag för fotbromsen och att värmeskydden är matta istället för kromade.
Nuvarande ägare köpte motorcykeln som present till sig själv på sin födelsedag av ägare nummer 2 som ägt motorcykeln sedan 1973. Den var i ett bra skick, hade lackerats om någon gång på slutet av 70-talet till orange med svarta stripes på tanken för att se modernare ut och fått avgassystemet utbytt mot ett par år nyare system. Hastighetsmätarens kilometerräknare hade slutat att fungera, när den gamla ägaren tillfrågades om hur många mil motorcykeln hade gått blev svaret, "ja det var rätt många år sedan kilometerräknaren gick sönder, men då vet jag att den gått lite drygt 23.000 mil så kanske 25.000 nu då". Ganska fascinerande med tanke på vad belackarna sa om hur länge motorn skulle hålla när den presenterades 1968 och det faktum att motorn aldrig renoverats.
Nu varade inte lyckan länge, dagen efter inköpet hoppade kedjan av och knäckte utgående drivaxeln, ett vanligt fel som avhjälptes med ett extra lager till den axeln på senare modeller. Från början var tanken att åka med motorcykeln ett par år innan en lättare renovering skulle ta vid, men eftersom motorn gick sönder direkt var det lika bra att påbörja renoveringen med en gång. Följande behövde åtgärdas: lackering, hastighetsmätarens kilometerräknare, fel stötdämpare var monterade och som sagt motorn var trasig. Eftersom det följde med ett nyare motorblock användes det istället för att renovera original blocket. Däremot flyttades cylindrarna som fick nya kolvar och topplocket, som trots sina ca. 25.000 mil inte renoverats alls, med till det nya blocket. Originalblocket finns kvar och ska när tid ges renoveras och monteras tillbaka, men det brådskar inte , det var ju bara 17 år sedan det gick sönder och man märker ändå ingen skillnad när man kör motorcykeln.
Hur är det då att köra en 40-årig legend? Ja med dagens mått är varken bromsar, effekten på 67 hästkrafter eller väghållningen något man häpnar över och ska sanningen fram hade huvudkonkurrenterna från Triumph och Norton bättre väghållning och åtminstone Triumph bättre bromsar. Men det är en trevlig och lättkörd motorcykel trots sin relativt höga vikt (240kg) och effekten räcker bra till även i dagens trafiktempo. Nu handlar inte allt om väghållning, bromsar och prestanda, finns det ingen själ, ingen känsla, ingen magi spelar det ingen roll hur bra allt annat är. Att köra motorcykeln som satte mallen för hur en modern motorcykel ska konstrueras, det är en häftig känsla och att den sen är grymt snygg, ja det blir magi trots kassa bromsar och dålig väghållning!