Porsche 911S 1970

Som vanligt när Porsche presenterar en ny modell protesterade porscheanerna. Den nya bilen var för stor, för tung och för komfortinriktad för att vara en riktig Porsche (liknande protester har kommit nästan varje gång Porsche kommit med större förändringar). Däremot lovordade pressen den nya bilen, Car and Driver skrev t.ex., att den nya Porschen var värd lika mycket som alla gamla Porschemodeller tillsammans. 911:an var snabbare än 356, hade bättre väghållning, bättre bromsar, var rymligare och med bättre komfort, den var helt enkelt överlägsen på alla punkter.

Från början fanns bara ett motoralternativ, en 6-cylindrig boxermotor på 2 liter och 130 hästkrafter, vilket gav en toppfart på närmare 210 km/t och 0-100km/t på ca. 9 sekunder. 1965 upphörde produktionen av 356. Man tog då motorn från 356, en 4-cylindrig 1,6 liters 90 hästkrafters moto,r och stoppade den i samma kaross som 911, men med modellbeteckningen 912.

1966 introducerades S-modellen. Med hjälp av bättre förgasare (Weber istället för Solex), större ventiler och vassare kamaxlar höjdes effekten med 30 hk till 160hk. S-modellen fick även ventilerade bromsar, aluminiumbromsok fram och som första 911 modell de karakteristiska fuchsfälgarna som med mindre designförändringar fanns kvar i över 20 år.

1967 var det dags för en ny modellvariant, Porsche 911 Targa, namnet kom från biltävlingen Targa Florio som Porsche vunnit sju gånger sedan 1956. De första targa modellerna hade en bakruta av plast som man kunde ta bort, men redan 1968 kunde man välja en vanlig glasruta och 1969 försvann plastrutan helt. 1967 togs också specialmodellen 911R fram för tävling, den hade 210hk och vägde endast drygt 800kg. För att den skulle homologiseras som en GT-bil behövde Porsche bygga 500 exemplar, men försäljningsavdelningen trodde inte att det skulle gå att sälja 500 bilar så det byggdes bara 22 stycken vilket gör 911R till en av de absolut mest värdefulla samlar-911:orna.

1968 kom modellerna 911T och 911L. 911T (T stod för touring) var en instegsmodell med nedtrimmad motor på bara 110hk och enkelt utrustad. Det har alltid diskuterats om de tidiga T-modellerna verkligen var så nedtrimmade eller om det bara var något Porsche påstod. Vi har själva haft en tidig 911T i otroligt fint originalskick och den varvade med lätthet 400 varv förbi rödmarkeringen vid 6.400 varv på femteväxeln! 911L (L stod för luxus) var egentligen bara en 911S med standard motor. 911S var helt oförändrad.

1969, kom en hel del förändringar och förbättringar, den viktigaste var att hjulbasen förlängdes med 57mm vilket förbättrade viktfördelningen och stabiliteten i höga farter. Även designen förändrades en aning med något breddade skärmkanter för att få plats med 6 tums fälgar. 911S och den nya modellen 911E fick bränsleinsprutning, 911T hade fortfarande förgasare. 911E var en modell som låg mellan 911S och 911T, till 911E erbjöds ett komfortpaket med en självjusterande framfjädring, Bogenivåmatic, 14-tum hjul med högre däcksprofil, samma bromsar som 911S och en del övrig utrustning som var standard för 911S. En märklig växellåda erbjöds också för första gången 1969, sportomatic som var en delvis automatisk växellåda med konverter, men också med koppling. Man kopplade ur genom att böja växelspakensknoppen bakåt. Sportomaticlådan blev aldrig speciellt populär, men fanns trots det kvar som tillval ända fram till 1979. På targamodellen försvann den löstagbara bakrutan helt. De flesta 911T som såldes nya i Sverige var utrustade med ett "S-paket" som bl.a. innehöll, samma instrumentering och Fuchsfälgar.

1970/1971 vi slår ihop dessa två årsmodeller eftersom de förändringar som gjordes 1970 var kvar på 1971 årsmodell och inget nytt tillkom. Motorerna blev större, 2,2 liter, 911S 180hk, 911E 155hk och 911T 125hk och en uppgraderad växellåda med större koppling. 912- modellen försvann eftersom Porsche började sälja en annan inropsmodell, 914. Porsche hade nu blivit var en mycket dyr bil, en 911S kostade 1970 över 46.000:-, som jämförelse kostade en Jaguar E-type ungefär 10.000:- mindre.

1972, dags för en större motor igen, kallad 2,4, men den var egentligen närmare 2,3 liter, 911S 190hk, 911E 165hk, 911T 130hk. En helt ny starkare växellåda och med växel mönster som på de flesta vanliga växellådor med första växeln uppåt istället för som på de tidigare växellådorna bakåt till höger. Oljetanken flyttades framåt i det bakre vänstra hjulhuset och för att fylla på olja samt kolla oljenivån användes på bakskärmen en likadan lucka som den på höger framskärm för bensinpåfyllningen. Den här placeringen fanns redan på tävlingsbilarna eftersom viktfördelningen blev bättre, men tyvärr var det en hel del kunder (fram för allt amerikaner) som försökte fylla på bensin i oljetanken och därför fanns denna placering av oljetanken bara 1972. T-motorn blev det här året ännu enklare än tidigare och var inte av samma höga kvalité som E och S motorer.

1973, presenterades 911RS en homologeringsbil med en uppborrad 911S motor till 2,7 liter och 210hk. Utseendemässigt skilde den sig genom breddade bakskärmar för att få plats med 7-tum breda fälgar och 215/60-15 däck, en spoiler på bakluckan och en annan design på främre stötfångaren. Det fanns två olika versioner en lättviktsversion och en touringversion. Den enda synliga skillnaden var att lättviktsversionen hade stötfångare av glasfiber och lättviktsracingstolar. Porsche behövde tillverka 500 bilar för att klara homologeringskraven för grupp 4, men efterfrågan blev mycket större än väntat så det byggdes totalt 1.638 RS, vilket innebar att den även klassade in under grupp 3. Eftersom produktionen blev så mycket större än beräknat var det lite si och så med hur bilarna som byggdes på slutet utrustades. Det fanns touringversioner med plaststötfångar osv.

Modellerna T, E och S var i stort sett oförändrade jämfört med 1972 års modeller. Det här var de 10 första åren för Porsche 911 och det var säkert ingen som kunde tro att designen skulle stå sig med bara mindre förändringar i mer än 15 år till och att själva konceptet med motorn bak och egentligen bara en finjusterad design nästan 40 år fram i tiden fortfarande skulle leva i allra högsta välmåga.

Nuvarande ägare till bilen på bilderna köpte den för mer än 20 år sedan och bara några år senare renoverades karossen. Bilen användes sen hårt och flitigt både på allmän väg och på Porscheklubbens slalomträffar. Även om det på bilderna är vinter var det mestadels en sommarbil, men lite vinterkörning blev det ändå. För 20 år sedan hade bilen ingen originalmotor men en 2,2 liters motor byggd på ett tidigt 2 liters aluminiumblock. Förutom att den hade Weberförgasare istället för insprutning hade den specifikationer helt enligt vad en S-motor skulle ha. Den motorn såldes och bilen blev stående i många år till en dag då ägaren hittade en 2,4S motor, men med RS -73 cylindrar, den enda egentliga skillnaden mot en äkta RS -73 motor är motornumret. Bilen användes en säsong och ställdes sen undan igen och har efter det bara startats upp någon gång då och då.

Tankarna på att renovera den till originalskick har funnits där rätt länge nu, men också tankarna på att bygga en RS -73 replika. I gömmorna finns det mesta som behövs för en ombyggnation, original skärmbreddare bak, original ankstjärtsbaklucka, original lättviktsglasfiberstötfångare både fram och bak, analoghastighetsmätare graderad till 300km/t, original ratt, bensintank och en lättviktsracerstol. Vill han inte ha lättviktsracerstolarna så var bilen redan från början utrustad med Recaros sportstolar. Vi gissar att oddsen för att det blir en RS replika när renoveringen väl kommer igång är väldigt låga, men det dröjer nog rätt länge innan vi får se om vi hade rätt. Förhoppningsvis plockas den fram och används lite som den är under tiden, det skulle vara riktigt uppfriskande att få se en, åtminstone till utseendet riktigt skabbig gammal bruks 911:a ute på vägarna igen, ingen vanlig syn nuförtiden.